Vilde har bott sina första levnadsveckor i ett stall med väldigt lite mänsklig kontakt. Vilde ville inte alls bli upplockad och bet sin blivande matte i fingret, därav namnet.
Om Vilde vetat vilket öde som väntat honom om han stannat kvar i stallet tror jag inte att han hade bitit mig. Vilde fick följa med hem ändå, blödande finger eller inte.
Stallägarens katter hade totalt fått fyra kullar med ungar. De kattungar som stallägaren inte lyckas göra sig av med måste han tyvärr ta bort.
Igårkväll var Vilde en liten förskrämd kisse som inte ville gå ut ur sin låda. Han försökte backa så långt han bara kunde in i hörnet på kartongen.
Idag har han vant sig lite mer vid oss. Vi får plocka upp honom utan problem och han har legat och sovit hos både mig och H. Vi har också fått honom att äta lite grann.
Just nu sitter han och trycker under soffan och letar efter mod att utforska torpet.
Till att börja med får Vilde vara inne men så småningom är det meningen att han ska bli torpets jägare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar